Kärleksförklaring till mannen i mitt liv
Tänkte skriva lite om min och Ronnies tid hittills tillsammans. Det började med att jag och några killkompisar hade träffats fredagen den 12e februari 2010. Vi skulle försöka hitta på något att göra (nån fest eller så) klockan halv tolv hade vi fortfarande inte börjat dricka men då gick vi upp till Simons syrra (Filippa) och hennes kompisar på övervåningen (som jag också känner) varpå dom ska på en fest hos en kille (Chrille Idh) som vi inte känner. Vi frågar och får (även om Ronnie sa att inga fler fick komma) komma dit. Där träffas vi första gången i vuxen ålder (våra föräldrar kände varandra när vi va små så vi har firat nyår och så tillsammans). Ronnie tror först att jag är tillsammans med nån av mina kompisar men så var det ju inte. Vi pratade och skrattade hela kvällen och jag minns att meningen jag återupprepade hela tiden var: "men jag är en skojare". Vi drog på efterfest och sen är resten historia.
Den 17e februari (onsdag) sågs vi igen, jag kom osminkad till hans lägenhet direkt efter träningen. Den 18e hjälpte Ronnie mig och mitt UF-företag att montera ett tv-stativ på en vägg och han fick minsann en puss när han kom! Den 22a (en måndag) när jag var i full färd med att montera upp vår monter på UF-mässan får jag ett sms från en kille som är KÄR. Jag höll honom på halster till fredagen den veckan (26e februari) och sa att jag också var kär först då. Jag viskade det i hans öra och han ville höra det flera gånger. Den här kvällen hade Ronnie bjudit ut mig på dejt, hockeymatch och bajenkvällen.
Efter att jag bjudit hem Ronnie på första middagen med mina föräldrar och Louise (den sista februari 2010) blev vi tillsammans på tolvslaget, alltså 1a mars 2010.
Fredagen den 5e mars hade vi pizzatävling (vem som kunde baka den godaste pizzan) jag och Jennie mot Ronnie och Micke (Jennie och Micke beklagade sig över att vi inte kunde hålla oss ifrån varandra...) det var då han sa det: jag älskar dig. Jag höll honom som vanligt på halster en stund och sa detsamma först dagen efter, den 6e mars - full och glad på studentkryssning (innan kryssningen hade jag gömt lappar i hela hans lägenhet med fina meddelanden på!). Jag sa det om och om igen dagen efter för att försäkra honom om att det inte bara var fylleprat.
Sen dess har vi alltså varit ett par. Det har gått upp och ner men det har helt klart varit många fler bra dagar än "dåliga". Just nu känns det verkligen som vi mognat tillsammans, vi har vuxit tillsammans och har en oslagbar respekt och värme mot varandra. Det där nykära pirret i magen har försvunnit lite men ersatts av en mycket starkare annan kärlek som är hållbar och orubblig.
Kan inte tänka mig ett liv där han inte är med i bilden och jag ser framför mig att det är vi hela livet.
Skulle aldrig vilja, för allt i världen, byta ut min underbara älskade Ronnie!
