Och DÄR ringde väckarklockan...
Ni vet den där känslan när man ligger och är lite småstressad över att man inte kan somna och så ligger det någon bredvid och andas i lugn och fridfull takt och sover som bara den? Så kände jag inatt, brukar annars tycka det är skönt att somna till Ronnies andetag men det gick bara inte när klockan blev 4 och tentan kröp allt närmre. Så min briljanta lösning blir att gå och lägga sig i soffan i vardagsrummet. Gissa vad som hänger precis ovanför huvudänden på just soffan? En stor kraftfullt tickande k-l-o-c-k-a... Det var ju grymt mycket bättre. En kudde över huvudet och jag lyckades ändå somna tillslut!
Nog med klagosång, jag känner mig inte alltför trött faktiskt så tror med största sannolikhet att jag klarar mig igenom tentan och att tröttheten kommer därefter som ett härligt brev på posten. Tur då att Ronnie är snäll och låter mig sova på hans axel ett tag!
Upp och hoppa nu, vad kan man äta för smart till frukost tro?
Önska mig lycka till nu!
Bild från en av föreläsningarna, kommer garanterat på tentan.
